Under de senaste åren har ett antal organisationer kontaktat mig för råd om "policy" för utvärdering. En del har haft en policy och velat ompröva den, andra har stått i begrepp att utveckla policy. Hur ska då en bra utvärderingspolicy se ut?

Egentligen kan en policy först bedömas efter några år, och det viktigaste kriteriet på om den varit bra är om den utvecklat verksamheten så som det var avsett, och om det i sin tur varit bra för organisationen. Policy är ett instrument, liksom kniven för en kirurg och kastrullen för en kock. Värdet uppstår i användningen.

En viss indikation på om en policy är bra kan man få genom att undersöka om den används. Spelar den någon roll när man fattar beslut på området? Kan den ge strategisk inriktning åt beslut. Om det som står skrivet i en policy inte används/kan användas (vilket inte är ovanligt) behövs den egentligen inte.

En bra policy ska vara läsbar, kort och tydlig. Den ska ange färdriktning, men inte nödvändigtvis precisa mål. Den ska tala om varför man gör något, den ska förklara begreppet, och den ska ange viktiga vägval i det praktiska arbete. Gör den det blir den använbar och använd. Har den då rätt innehåll kommer den också att bidra positivt till organisationens utveckling. Det låter enkelt men är i praktiken svårt. Alltför många policy dokument innehåller tomma uttalanden och ger mest uttryck för allmän välvilja.